Recension av Isprinsessan, nyckelord.

Kärlek, pengar och spänning kom i mitt huvud när jag avlutade kriminalromanen Isprinsessan. Det är nyckelorden som far omkring i mitt huvud och som bevisar hur olika människorna är och ser ut i författarens Camillas Läckbergs värld. Alla vi människor är olika och visst är det, det som gör välden till världen, mig till mig och dig till den du är.

Man ska våga övervinna sin rädsla och våga visa din rätta du. Det är en stor grej att våga vara sig själv, våga ta bort den oidentifierade masken från ansikten. 

Pengar borde inte ens finnas tycker jag, det jag syftar på är att hur i hela världen lyckas några papperslappar förstöra en relation och inte vilken relation som helst utan en familjerelation som är det dyrbaraste och vackraste som finns. Jag skulle i alla fall inte offrat min familj som Lucas, Annas man,  gjorde. Jag har nämnt honom i mina förra inlägg. Viljan att ha pengarna förre sin fru, han är inte värd henne.

Pengar skapar avstånd mellan relationerna, som leder till att hatet växer och kärleken minskar. Det var det som hände mellan Alexandra, hennes syster Julia och deras mamma Birgit. Birgit älskade Alexandra mer än Julia, jag förstår att ibland har vi människor favoriter, men när man visar det framför barnen, där går gränsen. Jag blir så himla irriterad varför ska man ens favorisera någon och framförallt inte sina egna barn. Man ska älska de lika mycket. Jag vet,  Julia var Alexandras dotter, det vill säga barnbarn till Birgit. Men jag förstår mig inte på Alexandra, hur kunde hon se sin dotter framför sig växa upp utan att ens kunna ge Julia lite kärlek.
Varför ska det alltid vara lättare att förlåta en främling än en vän eller en familjemedlem. Julia förlätt inte sina nära för det som de hade gjort mot henne. 

Den sista nyckelorden som kopplar till historian är spänning, med det menar jag författarens sätt att beskriva personerna på en sån skickligt och gripande sätt man måste verkligen fortsätta läsa klart boken för att ta reda på ändpunkten. Till exempel när huvudpersonerna dör plötslig, när en sanning kommer fram. När man vet att det finns någon som kan göra någon annan till en bättre människa. Jag tror det är det som är poängen med att göra historian spännande.

Kärlek, pengar och spänning, det har du i ditt liv, var försiktigt och ta vara på tiden och gör den rätta innan du ångrar dig imorgon. Mitt tips är att, ta hand om era kära och nära och ge dem mycket kärlek för pengar bara kommer och går. Öppna ögonen, se världen och hitta dig själv.....

Recension av Isprinsessan del 4 av 4

Snacka om att författaren lurade mig. Att känna spänningen och samtidigt hur dum i huvud jag är. Jag hade mördaren framför mina ögon utan att se eller tro att den skulle vara mördaren. Jag vill inte göra historian tråkig för dig om du vill läsa boken genom att jag berättar slutet, men tro mig du kommer bli väldigt överraskad över mördaren precis som jag blev.

Men en sak som jag inte blev överraskad över var att Julia är Alexandras dotter och inte hennes syster, som jag misstänkte innan. Jag förstår inte hur Julia klarade av att höra sanningen, hur Alexandra i så många år såg Julia framför sig och blev påmind om den fruktansvärda händelsen. Tänk dig att alltid bli påmind om att man har blivit våldtagen, det är inte kul. Men det mest fruktansvärda av allt är att hon hade blivit våldtagen av sin egen lärare, Nils Lorentz. Nu undrar du kanske vem Nils Lorentz är, han är som sagt Nellys försvunna son. Nu vet jag varför Nelly och Julia hade starka band, Nelly är Julias farmor.

Jag kan inte fatta hur Nils kunde göra något sådant fruktansvärd mot sina elever, jag menar barnen är så försvarslösa och hur kan man skada de. Han hade våldtagit Anders och sin egen fosterbror Jan också.  Du ska bara veta vad som egentligen hände med Nils, men de får du läsa själv.

De tre musketörerna, kallade de varandra, Jan, Anders och Alexandra, de delade sorgen med varandra den sorgen som bara de och deras familjer visste om.

Det jag inte förstår är varför de inte anmälde Nils, för i boken nämner de att de var rädda att ryktet skulle spridas och ” vad kommer folk tycka”, ibland blir jag så arg på människor som låtsas att vara det de inte är, för visst ska man vara sig själv?  Sanningen kommer ändå fram på något sätt.

Patrik och Erica är tillsammans nu, eller jag tolkar det som att de är tillsammans. Ericas syster Anna flyttar till sitt barndomshem tillsammans med hennes barn och Erica. De polisanmäler Lucas för att han misshandlade Anna och för att han bröt handen på sin egen dotter. Jag önskade att han stod framför mig för då skulle jag ta fram min nya stekpanna från OBH Nordica och slå sönder hans face, förlåt för språket, men jag blir bara så förbannad.

Patrik, som är poliskomissören om du inte fattat det, hittar Anders block som han hade skrivit ett brev till sin mamma men någon hade rivit sönder den. Med lite hjälp av SKL (Statens Kriminaltekniska laboratorium i Linköping) fick Patrik fram vad som hade stod på lappen. Jag fick tårar i mina ögon när jag läste den. Den var jättefin och tragiskt på en och samma gång. Texten var mer poetiskt än en vanlig text. I texten tog han farväl av sin mamma.

Anders hade tagit självmord. Jag skulle inte gjort som han, jag tycker han skulle ha kämpat och kanske försökt att klarat av det även om det var ansträngande. Men det säger jag som inte har upplevt det, man vet aldrig. Det var kanske bra för honom att dö.

Boken är väldigt bra och det som gör den speciell är att man lär sig ganska mycket av den. Man blir mer varsam om sina nära. Jag var tvungen att berätta hela boken till mina små syskon och sa till dem minst tusen gånger att de ska vara försiktiga.

Slutligen rekommenderar jag dig som inte har läst boken, LÄS DEN!

.

Recension av isprinsessan del 3 av 4

Erica är förälskad i Patrik. Författaren Camilla Läckberg beskriver just den känslan att vara kär väldigt bra. Jag menar en författare som skriver däckare kanske skriver bara om spänning, mord och obehagliga situationer. Men enligt mig lyckas hon ganska bra med just kärleks-delen också. Man får en pirrande känsla i magen.

Anders Nilsson som jag trodde var Alexandras älskare, var inte det i själva verket. Det var en person som jag aldrig hade trott skulle vara, därför har jag aldrig nämnt honom i mina förra inlägg. Det är Dan, Ericas bästa vän och innan han träffade sin fru Pernilla, var Erica och han ett par. Han var otrogen med Alexandra och Pernilla är väldigt upprörd och berättar om sin avundsjuka över både Erica och Alexandra som hon erkänner för Erica. Tydligen visste hon om att Dan har varit otrogen. Tänk om det var Pernilla som mördade Alexandra, avundsjuka kvinnor kan göra hemska saker. Vem vet?

 Det som gjorde att jag inte trodde att Dan kunde vara otrogen var att han har barn, tre döttrar. Jag trodde aldrig att han skulle vara otrogen, men som sagt några män kan vara riktigt stora skitstövlar.

Det nämns ytligare två karaktär i boken som jag inte heller trodde skulle vara viktig men jag hade tydligen fel. Den första är Nils Lorentz som är Nellys (som jag har skrivit om i min förra inlägg) äldsta son som är försvunnen. Det frågas väldigt mycket vart han har tagit vägen. Den andra karaktären, Jan Lorentz är fosterbarn till Nelly Lorentz. I mina tankar verkar Jan en väldigt illvillig person som utnyttjar sin tjej och bryr sig bara om pengar. Den tanken har inte bara jag, utan även poliskomisören Patrik.

Den tanken fick han när han förhörde Jan Lorentz. Anders Nilsson, som sagt är Alexandras barndomsvän, hittades död hans egen lägenhet av polisen. Det ser ut som ett mord. Det jag försöker komma fram till är att polisen misstänker att det är en och samma mördare som har mördad både Alexandra och Anders. Enligt Patriks undersökningar tror han att det är just Jan som är mördaren.

Spänningen är på topp. Kriminalpolisen undersöker också vem som är Alexandras barn som hon hade född när hon var tonåring, om barnet nu lever. Enligt datumet som de nämner i boken så har Alexandra och hennes mamma Birgit fött sina barn samtidigt. Jag har en konstig känsla, tänk om det är Julia som är Alexandras dotter. Jag kan ha fel som jag hade om Anders. Ibland känns verkligen livet som många författare säger just som en gåta. Man vet aldrig om det blir imorgon eller ej…

Recension av Isprinsessan del 2 av 4

Ibland undrar jag, hur i hela världen kan man eller vågar ta en annans liv? Varför ska pengarna alltid komma före familjen? Jag tycker synd om Erica som får uppleva den känslan och tack vare författaren som är suverän på att locka till läsaren till boken gör att jag tillsammans med Erica känner samma sorg som henne.

 Hon har både förlorat sina föräldrar, sin bästa barndomsvän och nu håller hon på att förlora kontakten med sin syster Anna, bara för att de har olika åsikter om att sälja deras barndomshem. Anna har helt och hållet tappat självkänslan och är inte fri från hennes man Lucas, Anna visste inte ens hur ordet frihet stavades längre. Hon blir misshandlad av sin make men för sina barns skull stannar hon ändå kvar hos honom eftersom hon tror om hon gör så som Lucas säger till henne, kanske blir allting som vanligt igen och det som han vill är att sälja Anna och Ericas barndomshem. Skillnaden mellan Anna och Erica var att Anna accepterade medan Erica försökte hitta en anledning. Jag förstår mig inte på Anna och Lucas förhållande, varför måste han behandla henne så illa så att hon behöver lida, om han inte tycker om henne kan han väl lika gärna skiljas med henne. Med tanke på deras barn, jag skulle inte under några omständigheter vilja bo med en pappa som slår och misshandlar sin fru bara för pengar. Detta är respektlöst och fegt som gör mig jättefrustrerad.  

Författaren nämner också väldigt mycket om Nelly Lorentz. Carl- Erik har jobbat hos familjen Lorentz. Vera som är hushållsstäderskan hos familjen Lorentz och samtidigt är mamma till Anders Nilsson som tydligen är misstänkt för mordet på Alexandra. Anders och Alexandra har varit barndomsvänner och Anders berättar att han och Alexandra har varit förälskade i varandra och han blir ännu mer ledsen när han får ta reda på att Alex väntade barn i tredje månaden. Henrik kan inte sova på kvällarna för att han tänker väldigt mycket på Alexandra. Jag tror att jag har fått svar på mina frågor om vem som är objektet för beskrivningarna i början av varje kapitel, att det är Anders som just beskriver sina känslor för sin Isprinsessa som i detta fall är Alexandra. Jag tror det är just Anders som var i badrummet och smekte Alexandra och jag tror definitivt inte att det är Anders som har mördat henne. Jag förstår på ett sätt varför han inte ringde polisen, han måste ha varit rädd att förlora henne. Kriminalpolisen Mellberg är helt säker på att det är Anders som är mördaren medan Patrik som är kär i Erica som är också en kriminalpolis har helt andra tankar om vem som är mördaren.

Jag vet inte varför men jag har en liten känsla av att det kanske är Nelly som har dödat Alexandra eftersom hon verkar inte riktigt tyckt om Alexandra. Hon berättar i boken att Alexandra förtjänade att dö och hon bad Vera att hålla tyst om en hemlighet som de har. Kanske att mörda Alexandra är just den hemligheten, vem vet, men jag tror att det är Nelly. Hon är ju bra vän med Julia, som sagt är Alexandras syster, då ville hon kanske hämnas på Alexandra bara för att hon inte visade intresse till sin syster Julia. Men det inte bara hemligheten jag vill ta reda på. Erica var i Alexandras hus och letade efter några bevis och hon hittade ett telefonsamtal, jag är jätte nyfiken på at ta reda på vem det var som hade ringt Alexandra den kvällen hon blev mördat.

Jag kunde inte sluta läsa, men som sagt man har inte all tid i världen, då skulle jag definitivt suttit och läst hela boken på en gång och berättat resten för er mina kära läsare.

     

    

                                                                                                                                                                                                                         

Recension om Isprinsessan del 1 av 4 

Många brukar säga att man ska prata med någon om man mår skit eller har bråkat med bästa vännen. Men mitt tips är att man ska hitta en plats där man kan vara i lugn och ro, ta en bok och börja läsa den. Man får en annan känsla, man är helt enkelt i en helt ny värld full av spänning och äventyr. Då är det lätt att glömma bort det som har hänt och istället fokuserar man sig på något annat. En sådan bok som jag har kommit in i är Isprinsessan skriven av Camilla Läckberg, kriminalroman (2003).

Boken handlar om 35-åriga Erica Falck som har återvänt till sin barndomsstad Fjällbacka eftersom hennes föräldrar har dött, men mitt i den sorgen hittade hon sin närmaste barndomsvän Alexandra Wijkner död i den lägenhet som hon brukade besöka på helgerna. Hon låg i badkaret med skurna handleder och en tunn hinna av is hade bildats rund omkring henne. Det var som en chock för Erica och för mig också eftersom författaren är väldigt skicklig på att beskriva händelsen, hur Alexandra ligger där i badkaret, BLOD ÖVERALLT, kroppen är iskall och blå. Jag fick en obehaglig känsla.  Hur sjutton kunde det hända en sådan hemsk händelse i en så liten stad och den spännande och dramatiska grejen som kom sedan var att Alexandra hade inte tagit själmord utan hade blivit mördad. Jag kände igen mig lite i själva miljöbeskrivningen. Författaren beskriver staden Fjällbacka som en liten stad där alla känner alla och precis så känner jag om Vimmerby. Jag blev till och med lite rädd när jag läste att hon hade blivit mördad. Det kan ju hända i Vimmerby också.

 Det var mer än 25 år sedan Erica och Alexandra var vänner, nu när hon hade sett henne kändes hennes gamla ungdomsvän mer som en främling för Erica. Tankarna gick runt om vem som hade dödat Alexandra. Vem skulle hata henne så mycket för att kunna döda henne. Enligt beskrivningen i boken verkar det som att ingen hade något emot henne. Hennes föräldrar är Birgit och Carl-Erik och hennes lillasyster är Julia som var rena motsatsen mot Alexandra. Birgit fick Julia vid en sen ålder, därför ser Julia ut som hon gör, ful, lång, kraftig. Alexandras och hennes mammas Birgits relation till Julia var inte alls som en familjerelation. Julia var den udda och Alexandra kom alltid i första hand och denna omåttliga respektlöshet märktes och alla viste om att Julia inte fick lika mycket kärlek som Alexandra. Jag själv blir så himla arg på sånt här. Det är insidan som räknas och inte utsidan och ibland misstänker jag att det är kanske Julia som har mördat Alexandra, för om hon skulle försvinna skulle ingen jämföra Alexandras skönhet med hennes osmakliga utseende. Men och andra sidan så tror jag inte att hon kunde ha mördat sin syster. Även om man hatar sina syskon tror jag inte att man vill ta livet av dem. Henrik Wijker kommer också in i berättelsen, han var Alexandras make. Han blir besviken när han också får reda på att Alexandra väntade barn och att hon var i tredje månaden. Kriminalpolisen Mellberg som tar hand eller rättare sagt utreder Alexandras död, han meddelade familjen att Alexandra har haft barn tidigare, och Erica funderade på den stora frågan om vem som var pappan till barnen? Jag tror att det är Henrik som är pappan men många av personerna i boken förklarar att Alexandra tyckte aldrig om sin make Henrik, även om han visste om det men ändå dyrkade han henne och älskade henne jättemycket.

Boken är underbar. Jag har aldrig tyckt om deckare, förutom Wallanderböcker men just den här är speciell och det som gör den speciell är att det innehåller olika människor med olika personligheter och författaren har små beskrivningar som gör det mycket spännande. Som till exempel :
Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende.
De här sista meningarna gjorde mig nyfiken och fascinerad, jag ville veta vem han var? Ville han också dö? Jag måste fortsätta att läsa. Jag kände igen mig i den, och kom lätt in i den. Jag längtar efter att läsa mer och få veta mer om vad som händer sedan, hoppas det inte var Julia som hade dödat Alexandra. Hoppas bara inte…    

Välkomna till min bok blogg!
Ärligt talat tycker inte jag om att blogga men är tvungen, en skolgrej.
Idag har jag varit med världens bästa Alice och Allicia, de bästa som har hänt mig, mitt livs tonartshöjning, lite ironisk får man vara eller vad tycker ni..? Men jag älskar de, de är de enda som verkligen förstår mig och finns där när jag behöver dem. Min syster och min bästa vän.