Recension av Isprinsessan del 4 av 4

Snacka om att författaren lurade mig. Att känna spänningen och samtidigt hur dum i huvud jag är. Jag hade mördaren framför mina ögon utan att se eller tro att den skulle vara mördaren. Jag vill inte göra historian tråkig för dig om du vill läsa boken genom att jag berättar slutet, men tro mig du kommer bli väldigt överraskad över mördaren precis som jag blev.

Men en sak som jag inte blev överraskad över var att Julia är Alexandras dotter och inte hennes syster, som jag misstänkte innan. Jag förstår inte hur Julia klarade av att höra sanningen, hur Alexandra i så många år såg Julia framför sig och blev påmind om den fruktansvärda händelsen. Tänk dig att alltid bli påmind om att man har blivit våldtagen, det är inte kul. Men det mest fruktansvärda av allt är att hon hade blivit våldtagen av sin egen lärare, Nils Lorentz. Nu undrar du kanske vem Nils Lorentz är, han är som sagt Nellys försvunna son. Nu vet jag varför Nelly och Julia hade starka band, Nelly är Julias farmor.

Jag kan inte fatta hur Nils kunde göra något sådant fruktansvärd mot sina elever, jag menar barnen är så försvarslösa och hur kan man skada de. Han hade våldtagit Anders och sin egen fosterbror Jan också.  Du ska bara veta vad som egentligen hände med Nils, men de får du läsa själv.

De tre musketörerna, kallade de varandra, Jan, Anders och Alexandra, de delade sorgen med varandra den sorgen som bara de och deras familjer visste om.

Det jag inte förstår är varför de inte anmälde Nils, för i boken nämner de att de var rädda att ryktet skulle spridas och ” vad kommer folk tycka”, ibland blir jag så arg på människor som låtsas att vara det de inte är, för visst ska man vara sig själv?  Sanningen kommer ändå fram på något sätt.

Patrik och Erica är tillsammans nu, eller jag tolkar det som att de är tillsammans. Ericas syster Anna flyttar till sitt barndomshem tillsammans med hennes barn och Erica. De polisanmäler Lucas för att han misshandlade Anna och för att han bröt handen på sin egen dotter. Jag önskade att han stod framför mig för då skulle jag ta fram min nya stekpanna från OBH Nordica och slå sönder hans face, förlåt för språket, men jag blir bara så förbannad.

Patrik, som är poliskomissören om du inte fattat det, hittar Anders block som han hade skrivit ett brev till sin mamma men någon hade rivit sönder den. Med lite hjälp av SKL (Statens Kriminaltekniska laboratorium i Linköping) fick Patrik fram vad som hade stod på lappen. Jag fick tårar i mina ögon när jag läste den. Den var jättefin och tragiskt på en och samma gång. Texten var mer poetiskt än en vanlig text. I texten tog han farväl av sin mamma.

Anders hade tagit självmord. Jag skulle inte gjort som han, jag tycker han skulle ha kämpat och kanske försökt att klarat av det även om det var ansträngande. Men det säger jag som inte har upplevt det, man vet aldrig. Det var kanske bra för honom att dö.

Boken är väldigt bra och det som gör den speciell är att man lär sig ganska mycket av den. Man blir mer varsam om sina nära. Jag var tvungen att berätta hela boken till mina små syskon och sa till dem minst tusen gånger att de ska vara försiktiga.

Slutligen rekommenderar jag dig som inte har läst boken, LÄS DEN!

.